Ok, en bitterfittas bekännelser. Detta börjar vi me

 Varför vi tjejer anser att ni killar inte fattar ett juta.

Detta kan vi dela in i olika spalter.

 Den mest klassiska är ju: Jag blev aldrig kär i dig men inledde ett förhållande med dig för jag trodde det skulle komma: Här har vi dilemmat för oss tjejer: Hur i helvetet kan ni ens köpa det själva? För oss tjejer inleder man tamefan inte ett förhållande om man INTE känner något, det krävs helt enkelt känslor i form av attraktion som föds igenom att man tycker någon är snygg, sexig eller vacker ect ect och dessa känslor ska enligt oss att utvecklas till jo men henne kan jag se mig själv tillsammans med i resten av mitt liv typ och så börjar det såkallade pirret som faktiskt inte alltid kommer, det kan man faktiskt hoppa av den enkla anledningen att vi är alla olika, capich? Så nog fan måste ni killar känna mer än bara attraktion eller att lilla körven reser sig upp så fort man tittar på er när ni inleder ett förhållande?!

Egen erfarenhet: Efter 6 veckors dejtande: nä pirret e inte där, jag känner inte att jag saknar dig men nog fan inleder man ett förhållande ändå? alltså va fan e det för fel på en de av er killar? o sen säger man försvinner inte men vi kan väl va vänner? hur fan då? o sen radiotystnad i hopp om att bitterfittan ger sig? hahahaha aldrikg!!!!

Jag tänker inte ha någon djupare förklaring, endast en kort och ni kan nog redan nu lista ut varför jag kallar mig själv bitterfittan. Okej det finns många scenarion men det handlar om KILLAR, MÄN, POJKAR, GUBBAR.

De med det fenomenet snopp. Som sviker, bedrar och ser en som ett sexobjekt. Ja självklart inte alla killar men jag har råkat ut för några det senaste halvåret som har dessa lama ursäkter som kommer att hävas ur på alla möjliga sätt. Och alla dessa lama ursäkter kommer kontras med bitterfittans patroner.

Stör det er, mår ni illa eller känner ni aggretioner brusa upp....bläddra förbi och ignorera.

Egentligen borde en kille göra såhär så jag har en chans att förstå mig på hur en del av det manliga släktet fungerar precis som ni killar kanske lär er ett och annat.

Min blogg kommer handla om fenomenet killar och varför vi tjejer, ialf en del av oss tillslut blir bitterfittor och står för det.

Nog sjutton mår jag en aning bättre att få spy galla över det manliga könet som valt att behandla mig som skit, soppåse etc etc. Inget av det jag skriver är vetenskapligt bevisat. Det är helt och hållet grundat på mina egna erfarenheter med en hel del fiktion som kanske stämmer eller inte. Jag vill bara bekänna en bitterfittas vardag.

Min bitterfitta action grundar sig på mitt livs hjärtekross. Bli lämnad för en annan kvinna dessutom yngre och nu 6 månader senare har de flyttat ihop i mitt och min exmans villa, den han köpte för han trodde ett jävla renoveringsprojekt skulle få han att älska mig igen och inte ha kvar känslorna för den där andra och nu har de köpt en jävla 3 miljoners kåk. Och här sitter jag med kommunlön, ensam, bitter, sur, mesig, nörd och urlackad och med en megaångest och hämndsug delux. Visst med två fantastiska ungar varannan vecka och JA dessa två fantastiska älskade barn som jag älskar över allt annat, gör allt för, skyddar till bristningsgräns och lär de livets stora gåta är en avbild av rikspuckot.Men ändå min famtastiska skapelse.

Så jag tycker jag har rätt att vara en bitterfitta, en som suger sig fast som en igel och skjuter största rasonerna av bitterfitta kulor på exet 1 och exet 2. För ja men visst på loppet av 6 månader har jag den fantastiska turen att träffa 2 st rikspuckon som visar sig fungera på samma sätt.

Så häng kvar...bitterfittan will be back soon...

Peace!!